“Jag utgår från engelskans to keep, att behålla. Behållare blir i min tolkning “Keepers” på engelska, men ordet “Keepers” har i själva verket många betydelser, bland annat: väktare, vakt, hållare, men betyder också något som är värt att behålla – a keeper.


Under några år har jag samlat packpapper på hög. Brunt eller svart returpapper som legat hopskrynklat som stötdämpande material runt varor som kommit med posten. Det klassas som skräp och åker kanske oftast raka vägen in i pappersåtervinningen igen, utan att knappt ens vidröras, tillbaka in i kretsloppet.”

“Jag har byggt former av grålumppapp och tapetklister i papier mâchéteknik. De torra “skalen” har därefter lyfts av och limmats ihop för att bilda större enheter, ytorna har spacklats och slipats släta. Slutligen har den släta ytan täckts av ett tunt lager papperslera gjort av strimlat, nedmalt packpapper bland annat. Formerna har blivit skulpturer i form av behållare; en urna, ett kärl, en kapsel, men utan praktisk funktion. De är sig själva nog. De ser tunga och bastanta ut men är lätta, fyllda av luft.


Arbetet är mödosamt, något omständligt och långsamt. Varje moment tar tid, kräver närvaro, fokus och tålamod. Det är en förädlingsprocess. Mitt arbetsmaterial är papper även i vanliga fall, ofta gamla böcker. Under en ett-årig fördjupningskurs läsåret 2020/21, på Research Lab Craft på Konstfack, upptäckte jag pappersleratekniken. Inför utställningen på Sadelmakarlängan ville jag utforska materialet vidare.”